minplats

Till vårruset. Nästa onsdag (dagen innan deadline) är det dags. Ska bli kul och då får jag dessutom springa om jag vill eftersom träningsförbudet bara var i två veckor. Yaaay. Borde väl kunna komma under 35 minuter trots att jag inte sprungit på två veckor!

Idag hämtade jag ut essän som jag kämpade så mycket med för tre veckor sedan och gissa vad...jag blev inte godkänd. Ordet "rest" stod skrivet på framsidan av min essä. Min första känsla var "faaan också inte mer jobb nu". Men när jag läst genom kritiken som läraren gett mig så insåg jag ju att han hade rätt. Jag hade slarvat med mina referenser och varit otydlig och inte utvecklat mina resonemang. Så det gör faktiskt inget att jag fick rest. Missöfrstå mig rätt, självklart hade jag önskat att jag blivit godkänd, men det blev jag inte. Så därför tänker jag se det här som en möjlighet att utvecklas och skriva bättre. Jag hade även en kort ordväxling med läraren för att räta ut några frågetecken kring en sak i rättningen och jag tackade läraren för den konstruktiva kritik jag fått.

Det här med att ta kritik är något som jag varit mycket dålig på förr för jag tog ALLT personligt. Idag vet jag skillnaden mellan mig som person och något som jag till exempel producerat, som i det här fallet en essä. Jag tror att det mycket handlar om den trygghet i mig själv jag har funnit och självkänsla vilket innebär att jag inte känner mig dålig och värdelös när jag misslyckas med något. Nu är det snarare så att jag ser kritik som en möjlighet att förändra något hos mig själv. Eller så kan jag välja att låta bli också, den möjligheten finns ju alltid. Så tack alla ni som ger mig konstruktiv kritik, ni får mig att växa.

Idag har jag jobbat lite på uppsatsen och suttit lite i solen. Livet är skönt. Jag har dessutom insett att det är så himla kort tid tills jag äntligen är nere i Småland, på mitt torp och njuter av grönskan. Jag har börjat planera, köpt tågbiljetter och så. Så nu är planen som sådan: 8 juli (förutsatt ett G på uppsatsen och att allt annat funkar som det ska) åker jag ner. Sedan stannar jag i Småland till den 23 juni då jag åker tåg upp till Stockholm. Den 27 juni åker jag ner till Småland igen och stannar fram till 12 juli då jag tar tåget upp igen. Slutligen åker jag ner den 14 elelr 15 juli och stannar fram till 22 juli då jag åker hem helt och hållet. De enda biljetter jag inte har är den 14 eller 15 juli och 22 juli. Men det löser sig.

Vad skönt det känns. Tiden går så fort. Imorgon är det redan en vecka sedan operationen.

Nu var det länge sedan det var naglar i fokus tycker jag allt. Och dagens nagel borde byta namn till veckans nagel för det är ungfär så mycket jag engagerar mig just nu. Men det är det jag tycker är bra med att inte vara en renodlad beautyblogg. För det är faktiskt så att jag tröttnar på smink och nagellack ibland och då struntar jag helt enkelt i det ett tag. Men då finns det ju som tur andra saker att blogga om :D

Orange/korallfärgat lack med gult skimmer. Vldigt somrigt och fint tycker jag, och kanske på vippen att vara en aning tantigt. Lacket är Basic Beauty nr 120, köpt i Kroatien.

Nu ska vi snart slappa i soffan och börja kolla på andra säsongen av The walking dead.

DEt vanliga, ni vet...vad ska vi äta till mat ikväll? DEt blev hemmagjord vegetarisk pizza! Wihooo.

Står och bråkar med degen...

så här mumsigt blev det med färska champinjoner, färsk sparris, oliver, paprika och lök på. jo, jag hade ju hackad vitlök på också.

Idag har jag gjort lite av varje, men ingen skola alls. Har lagat lite kläder som behövt lagas ganska länge. Lagt ut ett par byxor som jag ska ha när jag jobbar i sommar. Det blev skitfult och slarvigt gjort, men det gör inget för det ska ju ändå vara jobbyxor och det kommer säkert komma både färg och smuts på dem.

Och så kommer det en kattbild, det var länge sedan.

Varför ligga på en stol när man kan ligga på två liksom...

solkatt

Huuuh, klockan blev helt plötsligt jättemycket ju. Vi har kollat på Big Fish och kökat godis i soffan. Och jag har kunnat koppla bort uppsatsen och skälet till det är att det gått riktigt bra idag, vi har kommit en bra bit och det är jag skitglad över. Yaaay.

Jag kom att tänka på en sak vad gäller tid. Ibland så känns saker som händer för länge sedan, till exempel när jag började på högskolan, som om det hände för en vecka sedan. Samtidigt som att saker som hände för en månad sedan kan känns som evigheter sedan? Undra varför det är så?

Sedan har jag insett undan för undan att det faktiskt har kommit bra saker ur det här som har varit det senaste året. Jag menar då mina cellförändringar, operationen, att det liksom inte blev riktigt bra och så vidare. Jag har verkligen fått bryta ihop ett antal gånger för att sedan pussla ihop mig själv igen och bli stärkt. Jag minns så väl någon gång i vintras då jag var så fruktansvärt uppgiven att livet kändes så totalt svart och jävligt och jag minns att jag bara satte mig ner och grät och kände att jag inte orkar mer. Men på något sätt har styrkan alltid kommit till mig i de stunderna, för jag lovar att de senaste fem åren har varit fulla med sådana stunder. Stunder då jag liksom undrar vad fan det är som pågår. När människor jag tycker om dör, när jag själv blir sjuk och så vidare.

DEt jag har lärt mig det senaste året är att ha kärlek till min kropp oavsett vad för konstigheter som den tar sig för. Jag är tämligen maktlös inför sjukdomar och åldrande, men det finns ju väl beprövade knep för att öka förutsättningarna för att få vara friskare. Jag har fått lära mig acceptans och tålamod. Men framförallt har jag lärt mig att jag inte är ensam, om jag inte väljer att vara det.

Socialt arbete- en grundbok, att skriva uppsats med akribi, normer och normalitet i socialt arbete, funktionshindrade i välfärdssamhället, handlingsutrymme, intersektionalitet i socialt arbete, klassisk och morden (hoppsan, freudiansk felstavning?) samhällsteori...

Det snurrar i huvudet, exakt TVÅ veckor kvar till deadline...

Så, skrivandet av B-uppsatsen är igång. Hittills har jag producerat nästan två sidor. Men det är mest gagg liksom, gagg som ska pusslas in i helheten som ska bli vår uppsats. Men det känns faktiskt bra. Eller ja, det pendlar typ mellan att kännas som att man är helt ute och cyklar och att ha full kontroll på läget. Verkligheten är nog någonstans där mittemellan och det är faktiskt helt okej. Det kommer bli bra i slutändan, det tror jag på :D

Nu är jag jättetrött i huvudet efter att ha läst propostionen till LSS, rapporter från Socialstyrelsen och skummat genom en bok om funktionshinder. Pjuuuuj, dags att sova och nya tag i morgon. Och i morgon är det dessutom exakt två veckor till deadline. Oah!

HAHAHA. Vilka fina kläder jag fick låna av Karolinska sjukhuset igår...

En vit formlös särk och stayups som var allt annat än stayups eftersom de kasade ner till ankelnivå hela tiden. Sexy sexy. Till det så fick jag även en blå rock som jag skulle ha på mig när jag gick tilll operationsrummet. Jag tyckte inte att det kändes nödvändigt eftersom jag redan var ganska svettig (nervös), men sköterskorna insisterade eftersom de menade på att den täckte lite bättre så det inte skulle kännas så bart att gå i korridoren. Det var förvisso inget som störde mig, men jag orkade inte debattera varat eller ickevarat av den blå rocken så jag hade den på mig i alla fall. Jag fick en sån här också:

Sköterskan som satte den här på mig var otroligt proffsig, det kändes knappt. Jag fick ett otroligt bra bemötande av all personal och de var hur gulliga som helst. Underbara, fina sjuksköterskor, KLART ni ska ha högre lön för det jobb ni gör. Själva ingreppet gick bra, men det var obehagligt. Det värsta var när hon skulle lägga bedövningen. Nålen som de lade bedövningen med var skiiiiitlång. Usch! Men allt gick ändå bra till slut, jag fick lite hjälp på traven och slutligen så skar hon bort två bitar från mig med sitt lilla elverktyg. Så jag har i princip genomgått en till konisering nu, fast mycket mindre än den jag gjorde i augusti. Hoppas, hoppas det blir bra nu.

Träningsförbud i två veckor. Jag som ska springa vårruset den 30. Nåväl, det kommer fler gånger. Jag kan ju alltid lunka runt i värsta fall. Det är ju så att jag opererade mig igår....igen. Den här gången hoppas jag att jag blir frisk, att jag slipper mina problem. Så klart finns det ju inte några garantier. Men ja, jag får inte springa, cykla, lyfta tungt eller anstränga nedre delen av magen. Trist, men jag får lyda doktorn.

Så nu har jag vaknat till efter min andra och sista jobbnatt. Och vet ni vad...visst är jag trött, det ska jag inte sticka under stol med. MEN det är inte den där tunga domedagströttheten faktiskt. Den som innebär att jag inte orkar göra något annat än att ligga på soffan och beklaga mig hur trött jag är. Jag tror faktiskt att det är för att jag varit fysiskt aktiv jobbhelgen till trots. Jag har sovit fantastiskt bra när jag kommit hem och det brukar jag inte göra. Jag brukar alltid vakna ett antal gånger under sovstunden. Skönt! Dessutom har jag transkriberat klart mina intervjuer nu, det är det som är bra med att jobba som personlig assistent, man kan plugga på jobbet. så jag kan få vara lite ledig ikväll.

Imorgon är det dags att åka till läkaren och göra mitt lilla ingrepp på livmoderhalsen. Som jag hoppas att det ska bli bra nu. Jag är så vansinnigt trött på att hålla på att blöda 15 dagar per månad. Jag behöver ha mitt blod, damn you!

Så, nu har jag suttit här och velat fram och tillbaka om jag ska göra detta inlägg eller inte. Jag följer en blogg som heter helt (H)ärligt och idag har tjejen som driver den lagt upp bilder på sig själv i sina nya bikinis här. Så jag började fundera lite på det...vågar jag också? Jag har en ny bikiniöverdel som kom hem i lådan häromdagen och jag skulle gärna visa upp den. Det är inte det att jag är missnöjd med min kropp, för det är jag inte. Men det känns lite utelämnande på något sätt. Men jag har ju haft bikinibilder i bloggen förut, till exempel från när jag var i Kroatien så varför inte? Det är ju också bra för mig, jag som har kämpat ganska mycket med min kroppsbild och gått från att avsky min kropp till att tycka om den väldigt mycket. Så here we go...

Bikiniöverdelen är från Panache. Tyvärr var trosan som följde med i storlek XS och jaaa...det funkar ju inte...


(och ja, jag har censurerat mitt ansikte och mina tatueringar, det får ni stå ut med)

Snart är det dags att cykla till jobbet. Jag klarade mig undan regnet igår kväll, men inte i morse. Får se om jag klarar mig ikväll, men lite regn tål jag!

Heeej! :) Long time huh? Nu är det så att jag har några minuter över och kände att jag kanske skulle uppdatera lite. Uppsatsarbetet är i full gång. Vi har haft fyra intervjuer och dessa ska transkriberas till text, vilket är ett mycket tidsödande arbete, men det går framåt. Nästa vecka ska vi börja skriva och alla ni som någon gång har skrivit akademisk text vet att det är mycket att hålla reda på, referenser, metod, analys och allt det där... Men det kommer gå bra, det känns bra tror jag. Examinationen är den fjärde juni och förhoppningsvis blir vi godkända direkt och kan släppa taget om uppsatsen.

På måndag är det dags för att göra mitt ingrepp på livmoderhalsen, ska bränna lite (uuuuusch). Men jag är faktiskt tveksam till att det kommer hjälpa. Varför vet jag inte, men jag har en känsla av att det inte är bara de där små blodkärlen som orsakar blödningarna. Vi får se. Jag försöker släppa taget så gott det går.

Ikväll är det jobbnatt. Nu har jag ju verkligen kommit igång med min träning och det är jätteskönt. Tyvärr har jag svårt för att träna när det är jobbhelg. Men eftersom jag äntligen lagat cykeln så tänkte jag ge mig på att cykla till jobbet :D Det är bara nio kilometer, men jag är lite osäker på HUR jag hittar dit så jag tar det säkra före det osäkra och cyklar i god tid. Jag har ett väldigt bra jobb som inte liksom blir jätteupprörda om man råkar komma lite sent någon någon, men jag avskyr att vara sen och vill ha goda marginaler så jag ska cykla strax innan sju.

Lite trist att jag inte har några fina bilder till er läsare, men så är det ibland. Det kommer det kommer...

Hej hej. Jag tänker inte be om ursäkt för mina usla uppdateringar av bloggen. Det här med att ha dåligt samvete för att jag prioriterar "rätt" saker i livet är inte riktigt min grej. Just nu har jag mycket fokus på skolan, så mycket att det i princip fyller hela min vakna tid. På grund av det så har jag ökat upp träningen eftersom det ger mig en stunds respit från skoltänket. Det i sin tur innebär att jag helt plötsligt måste börja planera min kosthållning bättre och ja, något måste stryka på foten eftersom dygnet bara har 24 timmar och det är bloggandet som är lägst prioriterat.

Okej, så jag har ett litet halvinofficiellt mål att nå och det är att springa 5 kilometer på högst 30 minuter. Idag sprang jag (och min sambo) på 31:18!!! Jag är så nöjd! Yayyyy. Snart är det dags för vårruset och det vore kul att komma under 30 minuter på det! Vi får se hur det blir. Men jag blir ännu mer pepp att träna nu.